Frihet innebär att man själv väljer börda

Flickan höll sin far hårt i handen. Pappan upprymd av systersonens stundande förlovningsfest. Flickan visste annat än festligheter. Hon smakade på hemligheten och log. Hoppets fjärilar flög vilt i hennes tolvåriga bröst. Du kommer bli fri nu. Vi kommer leva lyckligt du och jag. Snart.

Var inte rädd lilla pappa.

Pappan tog en öl i baren och flickan drack läsk i väntan på att få gå ombord på planet. Hoppets glada fjärilar dansade i hennes bröst. Kanske var det här en av de sista. Dom skulle åka till Sturup i Malmö, men som vanligt flög dom via Kastrup i Köpenhamn.

För tax-freens skull.

Pappan handlade billigt på flygplatsen bortom Sveriges gränser. “Handla inte, du kommer inte behöva det” ville flickan säga. Men hon bet sig i läppen. Hemligheten fick inte avslöjas. Det skulle kunna förstöra allting. Hon blundade och lyssnade till de pigga fjärilarna. Dom gjorde henne glad. Hoppets fjärilar. Hon teg och han handlade. Dom hade ju trots allt åkt via Kastrup.

För tax-freens skull.

Väl framme i Skåne äntrade dom vardagsrummet i villan. Pappan förskräckt av åsynen, det skulle ju vara förlovningsfest imorgon. Flickan var nervös, nu skulle det ske. Hans närmsta familj satt på stolar i en ring tillsammans med två okända ansikten. De två som skulle befria pappan från sin börda.

Var inte rädd lilla pappa.

Pappans blick var svart när han slog sig ner på den lediga stolen bredvid flickan. Familjemedlemmar fick prata ut, en efter en. Flickans röst darrade och hon stakade på orden. Hans axlar drogs upp mot öronen medan hans nävar knöts, hårt. Hans blick fokuserad i golvet. När en av de främmande två började berätta om behandlingsmetod och hus i natur fick han nog. Han kastade sig upp från stolen och rusade ut genom dörren. Med sig fick han sin rödvita påse. Dom hade trots allt flugit via Kastrup.

För tax-freens skull.

Färglada fjärilar av hopp trängde sig ut och rymde från flickans bröst. De lämnade kvar sina uttorkade skal av kokonger och en skrikande, hårig spindel som bet med giftiga käkar i hennes maggrop och hungrigt slevade i sig hennes hjärta. Kväll blev till natt och hennes tårar ville inte ta slut. Pappan var borta, hörde inte av sig, och hans familj var orolig. Flickan var tom.

Var inte rädd lilla pappa.

Inte förrän nästkommande natt syndes pappan till. Han vinglade in genom dörren. Av rus hade han svårt att gå och fick hjälp att ta sig in till sin ännu orörda bädd. Han sa inte många ord. Inte flickan heller, hon saknade sina fjärilar. Natt blev till morgon. Sömnlös hade hon lyssnat till hans tunga snarkningar genom natten.

Var inte rädd lilla flicka.

Det är dags att åka tillbaka till Arlanda,
men som vanligt flyger vi via Kastrup.

För tax-freens skull.

Jag var rädd nu.

~ av backtohellan den 5 juni, 2007.