Reductio ad absurdum
“Vad jag menar är att varje människa måste låta sin intuition visa vägen och sedan vara beredd att inleda vandringen utan rädsla”
Shakti Gawain
Hade allt annat varit som vanligt skulle jag gjort kullerbyttor på den leriga ängen. Kysst himlens gråsörja till molndis. Kramat duggregnet och dansat med hoppsasteg i färgglad bikinitopp på våt asfalt sjungandes på en visa av Gullan Bornemark. Det gör jag inte. Allt annat är inte som vanligt.
Hamsterhjärtat slår fort, fort och det tunga innehållslösa huvudet exploderar snart. Jag vet inte hur jag ska kunna fatta ett beslut som detta. Vi ska träffas nästa vecka och prata framtid. Prata NÄR. Jag vet inte när jag är redo och jag vill inte ta mig vatten över huvudet, nu kan jag komma och gå som jag vill. Snart inte. Dom vill hyra in mig som konsult på heltid på företaget där jag sitter nu. Vi pratar stora pengar för en trasig yrhöna till jag.
Prestationsångest som kväver, måsten som gör mig knäsvag, minnet som försvann över en dag då stressen svämmade över. Jag vill aldrig hamna där igen men tänk om denna rädsla bränner den nu glödande länken till min framtidsdröm.
Förpestade lyckorus i ångestens näste till själ.
Lyckorus i absurdum.
Fina nattbloggare, jag vet för lite, men jag hoppas att du inte behöver bränna den glödande länken till framtidsdröm.
Erik: Nattbloggare, ja bannemig. Så är det ju faktiskt.
Det är inte så mycket att veta egentligen, allt är uppochnerpå, typ så. Tack för stödet fina du!
hellan is the best and gullan are stupid